I väntans tider.

Blommorna från D´s fest har satts ihop i små buketter och pryder lägenheten lite här och där, nästan lika fina efter en vecka.

 

Det har varit en riktigt lång arbetsvecka, med en intensiv helg som avslutning. För att få ihop mina timmar denna månaden fick jag jobba en hel del denna sista vecka, men nu är det gjort och det känns skönt. I morgon kan jag se framemot lite ledighet och en välbehövd sovmorgon.

 

Jag har nu gått ungefär en och en halv vecka på lågkaloridiet där jag endast får dricka måltidsersättning. Vilken utmaning. Det var mycket tuffare än jag trodde och kräver extremt mycket mentalt. Inte nog för att kroppen inte får i sig tillräckligt med energi och går på sparlåga så vill hela tiden hjärnan ha mat, tänker på mat och vill ha något att tugga på. Jag har tidigare inte upplevt att jag haft så mycket aptit och på något sätt tappat intresset för mat men nu gör bara doften och synen av mat att magen kurrar. Men härdar man bara ut så vänjer sig kroppen tillslut och som en bonus och extra sporre är ju när vågen visar minus.

I väntan på operationstiden lyckades jag faktiskt gå ner några kilo och nu tillsammans med denna dieten har jag lyckats att gå ner de där kilona jag skulle inför operationen och några till, så nu ska jag bara hålla mig här i lite mer än en vecka.

Fest.

Jag tänkte lägga ut lite bilder från kvällen så att de som inte och de som var med kan njuta av kvällen en gång till. För er som inte känner eller känner till alla lägger jag in en liten presentation under varje bild.

Lillasyster och även kvällens fotograf, när jag inte gjorde lite gästspel.

David tillsammans med morbror och "moster".

Mamma och R har hittat en fråga inne på toaletten.

Min tjejkompis S och hennes D. Fint folk från småland :)

Jag och R dukar fram för middag.

 När gästerna kom bjöds de på mosserande vin och fick gå en liten tipsrunda som handlade om födelsedagsbarnet så klart. De var D´s snälla kusin som hade satt ihop en härlig kompott med frågor, tyvärr så var inte vädret det bästa så tipsrundan fick hållas innomhus. Under tiden anlände maten som var beställd så vi fick lite tid att duka fram.

I väntan på fika.

D skär första tårtbiten.

D öppnar alla sina fina presenter.

Efter middagen var det dags för tårta och presentöppning. D fick allt från ett fallskärmshopp, kostymen han har på sig, whiskey, verktyg, pengar och presentkort m.m. Vi var ett gäng som hade samlat ihop pengar till ett presentkort för ett tandemhopp och först när han öppnade lådan låg det en riktig fallskärm i lådan och presentkortet låg gömt in.  

Lost Friggos.

När fikat var klart släcktes belysningen ner och bandet tog plats på scen. Bandet består av vänner till D och de är verkligen superduktiga. De stod för underhållningen under hela kvällen och långt in på natten.

Mamma.

D´s mamma tar sig en svängom med D´s kusin.

Mamma, lillasyster och R. 

D´s skolkamrater gör dansgolvet osäkert.

J. (tillsammans med D´s kusin) spelar luftgitarr.

Min tjejkompis M. tog sig en sväng om med D´s skolkamrat.

Lillasyster fick släppa kameran för en stund.

Mamma tar sig en sväng om med D´s morfar.

M får sig en riktig sväng om av J.

Vad som händer här vet jag inte, men eftersom R. och J. håller på helt olika hockeylag kan en passande rubrik till bilden vara KHK krossar Krif.

D´s syster och J.

Från vänster: D´s kusin, D´s syster, D, D´s mormor, D´s kusin, D´s bror och D´s morfar.

Inga blyga gäster här inte utan det dansades för fullt hela kvällen och natten. Får passa på att tacka alla underbara som var med och gjorde denna kvällen fantastisk och alla fina som hjälpte till på alla möjliga sätt och vis. Utan er hade det inte blivit så lyckat. Tusen tack!

 

Detta var bara ett litet ihopplock av bilder, under kvällen/natten togs de 600 bilder så det finns en hel del mer att tillgå.

Dukat för fest.

Dagen innan festen möblerade vi om, dukade och fixade i bygdegården som D. hyrt. På borden låg en vit pappersduk med en blå dekorationsväv uppe på som en löpare. Som en dekoration på bordet låg en murgrönaranka och i små vaser vackra, dekorerade rosor. På borden fanns även servettringar jag har gjort och ett litet sånghäfte som användes ganska flitigt under kvällen.

Bakat för fest.

I helgen gick den stora födelsedagsfesten av staplen och D´s släkt och vänner var samlade för att fira D´s 25årsdag. D´s mamma hade bakat tre fina tårtor och jag bakade två tårtor och dekorerat cupcakes till glutenT. Den ena tårtan var fylld med mosade hallon och chockladmousse och den andra med mosade jordgubbar och citronmousse. Riktigt kul att prova på att baka med sockerpasta, men det kräver sin teknik och jag behöver verkligen öva, men för att vara bland de första gångerna så är jag nöjd.

Grattis!

Idag är ingen vanlig dag för det är D´s födelsedag, hurra hurra hurra!

Nu börjar den.

Nu börjar resan på allvar och mycket snabbare än vad jag väntat mig. Jag hat fått tiden för operationen och om mindre än en månad ligger jag på operationsbordet och oj vad många känslor man går igenom just nu. Ena stunden är jag totalt livrädd till att nästa stund känna en lättnad, glädje. Det är nu eller aldrig. Jag känner du jäklar, min stund är kommen. Det första stora testet börjar nästa vecka när fas ett inleds. Den har egentligen redan börjat lite smått med att jag fått sluta med vissa läkemedel och ska förbereda kroppen på vad som komma skall, men ett steg i taget.

Smak av norrland.

Hjortronsylt är en riktig smak av norrland för mig och så många minnen. Jag fick lite hemmagjord sylt så jag har köpt den obligatoriska fjällfilen så nu avnjuter jag detta till frukost. Ikväll tänkte vi lyxa till det med varm hjortronsylt med gammeldags vaniljglass, en favorit att rekommendera.

Fången i sin egen kropp.

Många gånger känns det som att det är just så, att jag är fången i min egna kropp. Det låter kanske konstigt men många gånger är det så mycket jag vill göra men kroppen sätter stopp. När jag jobbar är det som det enda som orkas med, resten av tiden måste jag samla energi och låta musklerna vila. Vad detta innebär beror från dag till dag hur jag mår men det kan betyda att bara diska kan göra mig illamående och svimfärdig. När halva disken är gjord är det precis som energin rinner ur mig och dessa symtom uppstår. Musklerna tappar kraft och jag känner mig utpumpad och måste sätta mig ner, bara av en disk. Så här är det ofta och det är inte bara gällande hushållssysslorna utan många andra saker. Har jag jobbat är det sällan jag orkar så mycket mer än att vara hemma.

På senare tid har detta blivit värre och jag har nästan varje dag ont i kroppen. Jag har ofta svårt att sova om nätterna på grund av värken och det enda som hjälper är vila och massage som D. så snällt hjälper till med. Läkarna kan inte ge någon förklaring till varför jag har det så här och som vanligt finns det inget att se i blodproverna så mår man ju bra.

Men tröttheten och värken är inte det värsta utan det är ensamheten och isoleringen som kommer med dem. Det blir som man försummar sina vänner och bekanta. Det är så mycket man fär tacka nej till för att man inte orkar och denna sommaren känns det som jag har missat så mycket av allt det roliga.

Om man varken hörs eller syns så finns man inte.

 

Det känns som att det är svårt för andra att förstå vad man går igenom och mycket anses som lathet, arrogans och tristess. Men långt ifrån är ju fallet och det blir lätt att man skäms för den man är, hur man ser ut och hur bergränsad man är. Jag väljer inte detta själv, vilket många tycks ha svårt att förstå. 

Helgen.

I slutet av veckan har jag fått möjligheten att jobba på Simsalabim, för er som inte vet är det en hobby butik där jag jobbade för ca fyra år sedan. Jag är verkligen super glad över att få komma tillbaka och det blev några intensiva, roliga dagar. Lite satt kvar, men kan säga att det var tur jag hade fina C. vid min sida för det är verkligen mycket man måste kunna för att stå till tjänst för alla kunder. Men det gick bra utan några större katastrofer :) I fredags höll jag även i ett barnkalas för nio stycken åttaåringar och det var en utmaning, men mycket roligt.

 

På jobbfronten börjar det gå framåt och det känns skönt. Jag har fått förlängt inom kommunen som timanställd fram till sista oktober. Så till veckan blir det tillbaka dit, fast denna gången ska jag lägga mitt schema själv eller rättare sagt lägga mig tillgänglig de dagar jag vill jobba och det känns ju som en otrolig lyx.

Idag har vi firat pappa som fyller 55år och då överraskades han med bowling och middag. Självklart lät vi ju födelsedagsbarnet vinna bowlingen och jag kom tvåa, mycket viktigt att poängtera :) Så grattis pappa och tack för en trevlig söndag.

 

Nu väntar jag bara på min kära sambo som kommer hem efter en inköpsresa till Tyskland. Det blir att bunkra inför den kommande födelsedagsfesten.

Kafferep.

Jag jobbade min sista dag på anställningen i fredags och går nu och väntar på besked om jag kommer att få fortsätta som timanställd i höst. Så länge har jag tusen saker att fixa med. Mycket ska förberads inför D´s födelsedagsfest i slutet av september. Igår och idag har jag provbakat och dekorerat en födelsedagstårta och bjöd in mamma och R. som en smakjury. Mamma hade ju frivilligt anmält sig till detta. Så fick vi inviga de nya muggarna ordentligt tillsammans med de fina assietterna med pärlkant. Syns dåligt på den dåliga bilden men ibland vill man blogga men har inte tid att fotografera så då får man tulla på kvaliten. Fler bilder kommer såklart på de riktiga tårtorna och mer från porslinet kommer.