Så jag sa upp mig, flyttade och blev jobbsökande på heltid. Jag har haft chans på att fortsätta som personlig assistent samt att prova på att jobba som kundtjänstmedarbetare, men mitt mål har varit att komma tillbaka till butiksjobb, jag vet att jag har tjatat om detta så länge och jag har saknat det. Så mycket krut har jag lagt på att söka just butiksjobb och lycka när H&M söker extra personal. Med CV i högsta hugg rusar jag in och presenterar mig för butikschefen, får en bra conection med henne och hon bifogar mig till rekryteringen i Stockholm. Efter ett par veckor blir jag kontaktad igen för en telefonintervju med rekryteringsenheten och det gick också riktigt bra, men sen dröjd det ganska länge så jag började tappa hoppet och var på väg att gå vidare med andra jobb när de helt plötsligt kontaktar mig och bokar in ytterligare en intervju med två av butikscheferna ifrån båda H&Mbutikerna här i Kalmar. Det här var min chans så jag fick lite coachning, tips och råd över en fika av en bekant som är butikschef på Dressmann, så när intervjun kom var jag förberedd och inte så nervös. Men när jag gick därifrån kändes det inte så bra, så ni kan ju tänka lyckan när de ringer och erbjuder mig att komma och jobba hos dem. Jag är en av två som blev utvalda av alla sökande, vilket känns helt overkligt.
Men vilken resa, jag kom in mitt i julhandeln, full fart massa nytt där jag var tvungen att lära om och lära nytt, men till slut så hamnade jag på banan. Bra ledning och bra medarbetare, trevliga kunder och massa roliga arbetsuppgifter då gör det inget att man ibland jobbar häcken av sig, för trotts att jag bara varit och jobbat i en av butikerna som extrapersonal så har jag fått jobba väldigt mycket. Så jag är så otroligt tacksam för den här chansen och framför allt glad att jag satsade.
Nu ska det inte bara handla om mig och min framgång för min andra hälft har haft framgångar han också då han fått provmatcher i Allsvenskan. Han har sedan några år tillbaka dömt Div 1 hockey och nu fått chansen att visa vad han går för i en högre division.
Första matchen blev lite komiskt i Karskrona då de mötte Oskarshamn, så vi var ett gäng som gick och såg matchen. Mamma och syrrans T var med, pappa och R samt två domarkollergor till A. As familj hemma i Örebro hade köpt hem matchen och följde den från tv-soffan, så A hade inte bara stor press från sig att det var en stor match utan skulle han göra bort sig så skulle vi alla få se det, men trotts att han var väldigt nervös gick det bra. Nervositeten släppte efter hand och han kom in i matchen allt eftersom den gick, så nu är första matchen gjord och han fick bra omdöme. Så jag är stolt över honom och nu går vi som i ett lyckorus båda två.
Ha en trevlig helg!


